Ärade krigsveteraner, Sibbobor, Mina damer och herrar! Det är en stor ära för mig att få delta och hälsa er i vårmötet och sedan dela ut några hederstecken som republikens president har beviljat krigsveteranerna i Sibbo.

Veteraner,

Jag har tänkt beskriva försvarsministeriets nuvarande utmaningar och börja med en blick bakåt. För 70 år sedan, alltså 1943, hade kriget pågått redan i några år och här i Finland hade ställningskrigsfasen börjat. I den politiska ledningen fanns det skepsis mot Tysklands möjliga seger. Stalingrad hade just fallit efter nästan sex månaders hårda strider. Tyskland var dock ännu en stark aktör i Europa och för många såg det ut som om Finlands öde i många avseenden var fastknutet till Tysklands öde. Men var det så här enkelt?

Vi vet i dag (efter att ha analyserat olika tidigare hemliga källor både i Moskva och USA) att Finland faktiskt, trots ännu då pågående samarbete med Tyskland, också fick ett andrum i den internationella politiken. Finland förde, enligt den finska tolkingen, ett separat krig för att hålla sig vid liv som ett självständigt land

Det var en delvis bitter kamp för existens och självständighet där både Mannerheim och särskilt president Risto Ryti stod upp som självständiga aktörer. Fritänkandet – att sätta Finland först – var förstås bara möjligt på grund av den starka försvarsmakten. Enligt historiebeskrivningen var Finlands öde i dessa tider, som ni själva upplevde, vid två tillfällen särskilt osäkert. Både i vinterkriget 1939-1940, då när hela världen sympatiserade med Finland, även Winston Churchill, och i fortsättningskriget 1944 när Sovjetunionen hade återhämtat sig med västerländsk hjälp och började storanfallet vid Karelska näset. Trots det massiva anfallet var Finlands försvarsmakt tillräckligt stark och anfallet avvärjdes först vid Kivisillansalmi i Viborg (där IR 61 hade frontansvaret) och sedan i Tali-Ihantala i det största slaget i Nordens historia. Försvarsmakten, som bestod av Finlands folk, hade både i vinterkriget och fortsättningskriget skapat andrum för politikerna i stormakternas villervalla. Tack vare er, ärade veteraner, som kämpade för Finland och hade viljan att försvara fosterlandet trots att ödet var osäkert, förblev Finland självständigt.

Är det någonting vi kan lära oss av det förflutna?

Åtminstone att landets försvar måste tryggas så att vi får ett tillräckligt andrum för självständiga politiska beslut. Politiska beslutsfattare bör ha också ha ryggrad. Finland varken var eller blev underställt Sovjetunionen eller Nazityskland trots rejäl påtryckning från bägge håll som pågick i åratal. Påtryckningen från den sovjetiska sidan var klart hårdare och ledde till två krig, man kunde nästan säga tre, för kriget i Lappland fördes också på grund av samma påtryckare.

I andra världskriget blev geostrategin nästan Finlands öde. Då var det dags att vara modig, att stå upp mot en fiende vars styrka och storlek var överlägsen. Finlands rakryggade och självständiga beslutsfattare med Ryti och Mannerheim i spetsen kunde få landet ut ur krisen och hålla det självständigt även om det till slut krävdes ett krig mot Tyskland i Lappland.

Ni, ärade veteraner, oavsett bakgrund, och hela er generation förenades och ni kämpade mot det okända trots att slutresultatet var osäkert. Finland är i dag ett av de välmående nordiska välfärdsländerna. Finland har nått världstoppen i många avseenden, till exempel i välfärd och utbildning. Vi är mycket tacksamma för det blåvita, fria och tvåspråkiga fosterlandet Finland.

Bästa åhörare,

Vi måste kunna möta även framtidens utmaningar med klok politik. Inom säkerhets- och försvarspolitiken är statsrådets uppgift fortfarande att säkerställa att Finland har ett självständigt handlingsrum i olika situationer. Försvars- och utrikespolitiken har på senare tid diskuterats rätt livligt i vårt land och diskussionen lär även fortsätta. Just nu behandlar riksdagen regeringens säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse samtidigt som det ekonomiska läget skapar ett ökat tryck på all verksamhet i den offentliga sektorn, också inom försvarsförvaltningen.

Då man diskuterar det här frågorna är det alltid bra att börja med en läges- och omvärldsanalys. Dagens omvärldsanalys kan sammanfattas enligt följande: Hotet om en storskalig användning av militära maktmedel har minskat, men samtidigt bedömer vi att hotet om användning kvarstår och att det inte helt kan uteslutas. Således måste vi också i fortsättningen upprätthålla och utveckla förmågan att förebygga och avvärja användningen av militära maktmedel. Det vill säga, vi måste hålla försvaret i skick. Utöver konventionella militära hot hör olika slag av asymmetriska medel som informations- och cyberkrigföring och ekonomiska påtryckningsåtgärder till modern krigföring. En nyckelfråga är att upprätthålla hela samhällets självförsörjning och förmåga att tåla kriser. Det här helhetstänkandet har vi i Finland varit bra på. Sista punkten på omvärldsanalysen är att liksom före och under krigsåren är det internationella samarbetet en nödvändighet för att upprätthålla och utveckla ett nationellt försvar även i dagens värld.

Ärade åhörare,

För veteranerna som har kämpat mot Sovjetunionen är vårt förhållande till Ryssland viktigt.  Vi måste komma ihåg att vår säkerhetspolitiska omgivning i dag i växande grad är flerdimensionell och inget lands säkerhets- och försvarspolitik kan bygga endast på en faktor eller ett land. Ryssland, som grannland, är viktigt för oss, framför allt i ekonomisk bemärkelse. Landet är faktiskt Finlands största handelspartner. Då är det också viktigt att följa den politiska utvecklingen i landet. Geografiskt sett är Östersjön och vårt närområde fortfarande mycket viktiga för Ryssland. Den andra dimensionen är att Ryssland är en central aktör i det arktiska området. Samma område som är det mest betydande marknadsområdet för finskt arktiskt kunnande. Den tredje dimensionen gäller försvaret. Det ryska försvaret håller på att genomföra en omfattande reform. Man satsar tiotals miljarder på att utveckla och upprusta. Självfallet påverkar det här också vår säkerhetsomgivning.

Mina damer och herrar,

I Finland måste vi självfallet analysera vår ställning gentemot eftersom vi inte är isolerade, utan fortfarande beroende av utvecklingen i omvärlden. Det kanske till och med mera än tidigare. Vår försvarsförmåga och dess utvecklande är även mycket beroende av internationell samverkan och internationellt försvarssamarbete. Deltagande i militär krishantering förstärker för sin del den finska försvarsförmågan. Försvarssamarbete bedrivs i EU, inom ramen för Natos partnerskap, i regionala grupper samt som bilateralt samarbete. Det samarbetsforum som är mest synligt hos oss under detta år är det nordiska försvarssamarbetsarrangemanget, Nordefco. Under 2013 sitter Finland vid spakarna som ordförande. Vi hade just ett möte i Rovaniemi i Lappland med de nordiska försvarsministrarna. Under mötet bekantade vi oss med det sk. ”cross-border” flygövningssamarbetet som Finlands, Sveriges och Norges flygvapen verkställer i Kalottområdet. Gränsöverskridande flygövningar har pågått i ungefär tre år och under denna tid har vi byggt upp en kapacitet att samverka mellan alla tre länder. Det är nordiskt samarbete när det är som bäst, vi övar kostnadseffektivt och som biprodukt byggs både interoperabilitet mellan länderna och ett försvarspolitiskt signalvärde. Det är värt att här påpeka att en styrka med över 200 samövade jaktplan med gemensam lägesbild och gemensamma ledningsfunktioner innebär en betydande operativ förmåga som genom sin blotta existens kan anses ha en stabiliserande effekt på vårt område. Samarbetet som det har ett säkerhetspolitiskt signalvärde, bör det ändå även noteras att Nordefco i sin nuvarande form inte är en försvarsallians. Det är åtminstone inte aktuellt i dag. Under 2013 försöker vi skapa en vision – hur långt kan vi komma och med hurdant tidsperspektiv? Nordiskt försvarssamarbete har en stark folklig förankring i hela Norden. Vi försöker förstärka den politiska förankringen också. För mig är det nordiska en naturlig referenspunkt och det nordiska försvarssamarbetet ger alla deltagare ett klart mervärde.

Veteraner,

Man måste komma ihåg att med tanke på försvaret är Finlands geostrategiska läge oförändrat. Det ser vi i kartboken. För oss, här i utkanten av EU, finns inget annat alternativ än att upprätthålla en egen trovärdig försvarsförmåga som är rätt dimensionerad i förhållande till den säkerhetspolitiska omgivningen.  Vår försvarslösning är en helhet, som har en tröskelverkan som förebygger uppkomsten av störningar eller kriser. Fienden ska helt enkelt inse att det inte lönar sig att försöka komma hit.

Försvarsmaktsreformen som har diskuterats mycket var en nödvändighet. Årskullarna minskar mot slutet av årtiondet och i stället för att betala för väggar och områden vill vi använda pengarna effektivt för verksamheten. Samtidigt måste den allmänna värnplikten kunna utvecklas i tiden. Självklart är att i ett tvåspråkigt land måste de svenskspråkiga beväringarna kunna tjänstgöra på sitt modersmål.

Finlands försvarslösning baserar sig på följande grundstenar som också representerar kontinuitet: Ett territoriellt försvar som täcker hela landet, allmän värnplikt, militär alliansfrihet. Försvarsmaktens uppgifter är följande: Huvuduppgift är att försvara Finland, andra att stöda andra myndigheter, tredje att delta i internationell krishantering. Över 90 % av försvarsmaktens resurser används på huvuduppgiften.

Den stora frågan nu är hur försvarets ekonomiska resurser i framtiden ska dimensioneras. Försvarsmaktsreformen för med sig nödvändig effektivering men för små resurser för framför allt materialanskaffningar utgör ett problem. Mannerheim hade samma bekymmer på trettiotalet. Hoppas vi kan få en positiv lösning för det hela under nästa regeringsförhandling. Nu var det inte möjligt att fatta beslut för den kommande regeringen men självklart måste Försvarets spets hållas vass också i fortsättningen. I varje fall vi vill knappast ha en dylik diskussion som man haft i Sverige på senare tid om ett enveckasförsvar. Att köra ner ett försvar går snabbt, att bygga upp det igen tar väldigt mycket längre.

Kära veteraner,

Arvet förpliktar, ni har gett oss ett fint fosterland som vi bör värna om. Vi politiker har bland andra Ryti och Mannerheim som rollmodeller: det är viktigt för oss unga beslutsfattare att ta lärdom av historien.  Det minsta jag har lärt mig är att i svåra försvarspolitiska frågor bör man vara både modig och samtidigt självständig, d.v.s. vi måste tänka två gånger och inte låta oss bli underställda någon annan. Så högt pris har er generation betalat för vår självständighet och frihet. Jag tackar er för uppmärksamhet. Tack.