EVIRA: Utländska djupfrysta bär skall upphettas innan de används

Livsmedelssäkerhetsverket Evira uppmanar alla att undvika användning av utländska djurfrysta bär oupphettade. Hepatit A-viruset misstänks ha smittat via djupfrysta bär.

I Danmark misstänks att djupfrysta bär spridit hepatit A-viruset. I Finland utreder Institutet för hälsa och välfärd (THL) och Evira tillsammans med de lokala myndigheterna hepatit A-smittorna som erhållits i Finland. Patienter har intervjuats och som bäst planeras provtagning av livsmedel. I intervjuerna har oupphettade djupfrysta bär lyfts fram som en möjlig smittkälla även i Finland.

På olika håll i landet har tidigare också förekommit flera norovirusepidemier som misstänks ha orsakats av utländska djupfrysta bär.

Evira uppmanar konsumenter och livsmedelsföretagare att kontrollera ursprunget för djupfrysta bär som man köpt in och att använda utländska bär först efter tillräcklig upphettning för att undvika matförgiftningar. Djupfrysta bär av utländskt ursprung skall antingen kokas i 2 minuters tid eller åtminstone hållas upphettade i 90 grader i minst 5 minuters tid.

Ett livsmedels ursprungsland skall anges på förpackningen, om ett utelämnande av denna information kan vilseleda konsumenten. Djupfrysta utländska bär kan vara förpackade i Finland och därför räcker det inte med att enbart kontrollera förpackarens namn utan att också ursprungslandet kontrolleras.

Man misstänker att virusen hamnar i bären via kontaminerat bevattningsvatten. Det är också möjligt att smittan beror på dålig handhygien hos plockarna. Djupfrysning håller virusen levande och smittdugliga. Om bären efter upptining används som sådana eller efter endast lätt upphettning, förintas virusen inte.

Läs mer:


Ställningstagande: Studerandeorganisationerna kräver rättvisa åtgärder, inte skenbara lösningar!

689-180x180

Ställningstagande 20.3.2013

Studerandeorganisationerna kräver att regeringen håller regeringsprogrammets löften om att indexbinda studiestödet och rätta till de grova missförhållanden i studiestödet till studerande på andra stadiet. Studerandeorganisationerna påminner regeringen om att studiestödet måste utvecklas ansvarsfullt och rättvist: Att ytterligare försvaga studerandes sociala trygghet genom att skärpa villkoren är ingen lösning.

Denna veckas torsdag inleder regeringen sina ramförhandlingar där även studiestödets öde bestäms. Regeringen anser att studiestödet är ett lämpligt föremål för svångremmen – hårdare krav leder till kortare studietider och erbjuder äntligen ett svar på hur vi förlänger karriärerna. Trots dessa föreställningar kommer karriärfrågan inte att lösas genom att tumma på studiestödet.

“Studiestödets åtstramningar motsvarar inte de mål som regeringen ställtupp i fråga om längre tid i arbetslivet. Regeringens politiska dödläge och arbetsmarknadsorganisationernas oförmåga att nå några som helst slutresultat har lett till att man nu letar efter nödlösningar genom att strama åt studiestödet. Med sådana skenbara lösningar kommer regeringen emellertid inte att förlänga karriärerna. Att leka med den sociala tryggheten och människors utkomst är ansvarslös politik!” basunerar studerandeorganisationernas ordföranden med en mun.

Finländarnas trumfkort bör även i fortsättningen vara ett högklassigt och jämlikt utbildningssystem som är öppet och tillgängligt för alla, oavsett inkomstnivå eller utbildningsområde. Ett svagare eller mera låneinriktat studiestöd skulle äventyra utbildningsmässig jämlikhet och leda till ojämlik behandling av studerande med sinsemellan olika socioekonomiska bakgrunder. Studiestödets försvagningar leder till att studerande jobbar mera som i sin tur leder till förlängda studietider.

Ett studiestöd som möjliggör att alla studerande har jämlika utbildningsmöjligheter på båda utbildningsnivåerna säkerställer också att alla motiverade unga – inte bara de mest välbärgade – har byggklossarna till en god framtid.

De studerande ordnar ett demonstrationståg för studiestödet ons 20.3.2013 kl. 13.00. Tassarna bort från studiestödet! -demonstrationståget marscherar från Senatstorget till Riksdagshuset.

Mera information: opintotuki.fi


Miljökonsekvenserna för Kimitoöns vindkraftparkprojekt Nordanå – Lövböle har bedömts

Egentliga Finlands Energi Ab bereder byggandet av en vindkraftpark i området Nordanå – Lövböle i Kimitoöns kommun, cirka 10 kilometer från Kimito centrum.En generalplan håller på att utarbetas för området. Planeringsområdet har en yta på 1 960 hektar och planen innehåller 20 – 31 kraftverk. Varje enskilt kraftverk har en effekt på uppskattningsvis 2,3 – 4 megawatt (MW) och navhöjderna är maximalt 141 meter över markytan. Utöver vindkraftverken byggs tillhörande nätverk av servicevägar och elöverföringsförbindelser i området. Trafiken till vindparken kommer i huvudsak att planeras längs befintliga vägar.

I projektet finns utöver alternativ 0 två genomförandealternativ. Alternativ 1: 31 vindturbiner byggs i vindkraftparkområdet. Turbinernas navhöjder blir cirka 100 – 141 meter över markytan och deras effekter blir 2,3 – 4 MW. Alternativ 2: 20 vindturbiner byggs i vindkraftparkområdet, höjder och effekter är samma som ovan. Elöverföringen till stamnätet sker via en luftkabel på 110 kV till Fingrid Oyj:s elstation, som ligger på cirka 4 kilometers avstånd.

Sju utlåtanden har avgetts om projektet och 17 åsikter har framförts.

ELY-centralen i Egentliga Finland, som fungerar som kontaktmyndighet för MKB-projekt, har gett sitt utlåtande om utredningen

Flera vindkraftparker har planerats till Kimitoön, och om de alla byggs kommer de tillsammans att innebära betydande förändringar för området. Det aktuella Nordanå – Lövböle -projektet har krävt ett MKB-förfarande. Bedömningsbeskrivningen är mångsidig och omfattande, även om det i fråga om projektets placering och områdets naturförhållanden fortfarande finns några konsekvenser för naturen som behöver redas ut.

Transparenta utredningar av hög kvalitet är centrala krav i förfarandet vid miljökonsekvensbedömning. I ställningstagandena har man lyft fram tvivel som berör detta. Projektets konsekvenser har bedömts med hjälp av befintliga utredningar och utredningar som gjordes medan MKB-processen pågick. Opartiskhet och objektivitet är ytterst viktiga krav då utredningarna görs, och den som är ansvarig för projektet bör presentera alla eventuella därmed sammanhängande osäkerhetsfaktorer. Kontaktmyndigheten bedömer faktorerna i sitt utlåtande, men kan inte förordna den projektansvarige att beställa utredningar från en viss forskningsanstalt. Däremot ingår i förfarandet vid miljökonsekvensbedömning ingen analys av projektets ekonomiska konsekvenser eller av eventuella ekonomiska förluster förorsakade av projektet.

Största delen av granskningarna fokuserar på byggåtgärdernas närmiljö, bland annat granskning av växtlighet, djurarter och värdefulla levnadsmiljöer samt fornlämningar. För närmare granskning av buller och ljus-/skuggväxling har man använt en avståndszon på ungefär 2 km. Granskningen av landskapet gjordes alltid inom en radie på 30 km.

Granskningen av landskapskonsekvenserna genomfördes med hjälp av avståndszoner. Granskningen har åskådliggjorts med flera bildarrangemang som ger en tydlig bild av projektets konsekvenser för landskapet och den betydande förändringen av skärgårdslandskapet.

Vindkraftverkens konsekvenser för naturen har undersökts i relativt liten grad i vårt land och det finns inte ännu några gemensamma linjedragningar hos myndigheterna om utredningarnas tillräckliga omfattning. Av organismgrupperna är det i allmänhet fladdermössen som man känner sämst till. Eftersom fladdermössen är strikt skyddade arter och försiktighetsprincipen ska följas är det skäl att fladdermusfaunan inom projektets konsekvensområde, såväl de bobyggande som de migrerande arterna, grundligt undersöks ännu i samband med planläggningen.

Området är ett migrationsområde för fåglar och detta är dess centrala naturvärde. Enligt de nuvarande alternativen utgör placeringen av kraftverken i öst-västlig riktning ett klart hinder för fåglar. Beskrivningens fågelbeståndsutredning kan anses vara tillräcklig efter att tjäderns spelplatser undersökts.

När rotorbladen snurrar uppstår en ljus-/skuggeffekt som syns på 1 – 3 kilometers avstånd från vindkraftverket. En skuggmodell har uträknats på basis av skuggtimmar per år. Modellen tar inte trädbeståndet i beaktande. I Finland har man inte fastställt riktvärden för ljus-/skuggväxling. I Sverige tillämpas i beräkningarna ett värde på 8 timmar om året och i Danmark 10 timmar. Enligt modellen förekommer det skuggbildning i över åtta timmar om året för 9–16 fastigheter och över tio timmar om året för 2 -15 fastigheter.

Bullret från de planerade kraftverkstyperna är i huvudsak lågfrekventa ljud. Infraljudskonsekvenserna anses enligt nuvarande uppgifter inte vara en betydande faktor för vindkraftverkens bullerkonsekvenser, men de låga, hörbara ljuden är betydande med tanke på bullerkonsekvenserna. De dagliga och nattliga riktvärdena för buller överskrids för ett bostadshus, på dagen för 7- 11 fritidsbostäder och på natten för 1 – 16 fritidsbostäder. Genomförandet av projektet förutsätter dämpningsåtgärder så att bullerkonsekvenserna inte överskrider riktvärdena.

Genomförandealternativen 1 och 2 kan inte anses likvärdiga i fråga om konsekvenserna. I synnerhet för flyttfåglarna är kraftverkens antal och placering i området av central betydelse. Landskapskonsekvenserna i alternativ 1 är betydligt större för det närliggande landskapet. Båda alternativen är genomförbara om åtgärderna för att lindra skadorna genomförs. På grund av skadan som flyttfåglarna utsätts för ska placeringen av kraftverken koncentreras och hela området och de enskilda kraftverken placeras i nord-sydlig riktning.

Efter att bedömningsbeskrivningen hade funnits till påseende beställde man på Kimitoöns kommuns initiativ en undersökning av de sammantagna konsekvenserna. I undersökningen framgår att vindkraftparkprojektet Nordanå – Lövböle samverkar med projekten som planeras i Stusnäs och Påvalsby vad gäller bland annat buller och ljus-/skuggväxling, för landskapets del med projekten som planeras i Stusnäs, Olofsgård, Påvalsby, Misskärr samt till viss del med projektet som planeras i Gräsböle samt vad gäller sammantagna konsekvenser som riktar sig mot fågelbeståndet och eventuellt också fladdermöss.


SPEK informerar: Finländarna vill inte upphöra med byggandet av skyddsrum

Största delen av finländarna anser att det är nödvändigt att bygga skyddsrum. Detta framgår av en enkät som Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland låtit utföra. Man känner emellertid dåligt till skyddsrumssystemet och dess egenskaper. SPEK betonar att skyddsrummen fortfarande har en central roll i befolkningsskyddet som även omfattar evakueringar vid behov. Debatten om byggandet av skyddsrum har fokuserat speciellt på byggkostnaderna.

66 % av finländarna anser att man ska bygga skyddsrum också i fortsättningen. 11 % av de svarande ansåg att man kunde sluta bygga skyddsrum. Till och med 23 % vet ändå inte vad de tycker. SPEK har undersökt frågan också tidigare i sina enkäter, under åren 2008 och 2010, och båda gångerna har byggandet av skyddsrum fått majoritetens stöd.

Enkäten genomfördes av Suomen Kyselytutkimus Oy på uppdrag av Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland. För undersökningen intervjuades sammanlagt 1000 fastlandsfinländare mellan 17 och 79 år.

Dålig kännedom av skyddsrumssystemet

I tidigare undersökningar har det kommit fram att man tvivlar på om det finns tillräckligt med skyddsrum till exempel i ett kärnvapenkrig. Detta visar klart att man har bristfälliga kunskaper om skyddsrumssystemets centrala egenskaper eller utgångspunkterna för utvecklandet av skyddsrummen. Skyddsrummen ger behöriga myndigheter operativ rörelsefrihet, tid att agera och skyddsmöjligheter också i de värsta scenarierna. Syftet med skyddsrummen är att ge skydd i områden där människorna också normalt rör sig, arbetar och bor.

De som motsätter sig byggandet av skyddsrum har lyft fram speciellt byggkostnaderna och deras effekter på boendekostnaderna. En debatt där skyddsrum enbart betraktas som en kostnadsfaktor är ensidig och styr föreställningarna i fel riktning.

– Det vore viktigare att diskutera den tillräckliga befolkningsskyddsförmågan. Kan vi skydda befolkningen på ett sätt som behövs för att kunna möta de allvarligaste hotmodellerna för det nationella försvaret? Det här frågar SPEK:s beredskapsdirektör Karim Peltonen. – Den aktuella enkäten visar att medborgarna anser att skyddsrummen är viktiga. Det är också fråga om den psykiska kriståligheten och dess upprätthållande.

Befolkningsskyddet är en funktionell helhet som omfattar bland annat räddnings-, släcknings- och röjningsuppgifter samt evakuering av befolkningen och skydd av befolkningen i skyddsrum som alternativ som kompletterar varandra. I utvecklingen av ett nationellt system är utmaningen alltså inte bara byggandet av själva skyddsrummen och byggkostnaderna.


Försvarsminister Carl Haglunds tal i Sibbo Krigsveteranernas vårmöte

Ärade krigsveteraner, Sibbobor, Mina damer och herrar! Det är en stor ära för mig att få delta och hälsa er i vårmötet och sedan dela ut några hederstecken som republikens president har beviljat krigsveteranerna i Sibbo.

Veteraner,

Jag har tänkt beskriva försvarsministeriets nuvarande utmaningar och börja med en blick bakåt. För 70 år sedan, alltså 1943, hade kriget pågått redan i några år och här i Finland hade ställningskrigsfasen börjat. I den politiska ledningen fanns det skepsis mot Tysklands möjliga seger. Stalingrad hade just fallit efter nästan sex månaders hårda strider. Tyskland var dock ännu en stark aktör i Europa och för många såg det ut som om Finlands öde i många avseenden var fastknutet till Tysklands öde. Men var det så här enkelt?

Vi vet i dag (efter att ha analyserat olika tidigare hemliga källor både i Moskva och USA) att Finland faktiskt, trots ännu då pågående samarbete med Tyskland, också fick ett andrum i den internationella politiken. Finland förde, enligt den finska tolkingen, ett separat krig för att hålla sig vid liv som ett självständigt land

Det var en delvis bitter kamp för existens och självständighet där både Mannerheim och särskilt president Risto Ryti stod upp som självständiga aktörer. Fritänkandet – att sätta Finland först – var förstås bara möjligt på grund av den starka försvarsmakten. Enligt historiebeskrivningen var Finlands öde i dessa tider, som ni själva upplevde, vid två tillfällen särskilt osäkert. Både i vinterkriget 1939-1940, då när hela världen sympatiserade med Finland, även Winston Churchill, och i fortsättningskriget 1944 när Sovjetunionen hade återhämtat sig med västerländsk hjälp och började storanfallet vid Karelska näset. Trots det massiva anfallet var Finlands försvarsmakt tillräckligt stark och anfallet avvärjdes först vid Kivisillansalmi i Viborg (där IR 61 hade frontansvaret) och sedan i Tali-Ihantala i det största slaget i Nordens historia. Försvarsmakten, som bestod av Finlands folk, hade både i vinterkriget och fortsättningskriget skapat andrum för politikerna i stormakternas villervalla. Tack vare er, ärade veteraner, som kämpade för Finland och hade viljan att försvara fosterlandet trots att ödet var osäkert, förblev Finland självständigt.

Är det någonting vi kan lära oss av det förflutna?

Åtminstone att landets försvar måste tryggas så att vi får ett tillräckligt andrum för självständiga politiska beslut. Politiska beslutsfattare bör ha också ha ryggrad. Finland varken var eller blev underställt Sovjetunionen eller Nazityskland trots rejäl påtryckning från bägge håll som pågick i åratal. Påtryckningen från den sovjetiska sidan var klart hårdare och ledde till två krig, man kunde nästan säga tre, för kriget i Lappland fördes också på grund av samma påtryckare.

I andra världskriget blev geostrategin nästan Finlands öde. Då var det dags att vara modig, att stå upp mot en fiende vars styrka och storlek var överlägsen. Finlands rakryggade och självständiga beslutsfattare med Ryti och Mannerheim i spetsen kunde få landet ut ur krisen och hålla det självständigt även om det till slut krävdes ett krig mot Tyskland i Lappland.

Ni, ärade veteraner, oavsett bakgrund, och hela er generation förenades och ni kämpade mot det okända trots att slutresultatet var osäkert. Finland är i dag ett av de välmående nordiska välfärdsländerna. Finland har nått världstoppen i många avseenden, till exempel i välfärd och utbildning. Vi är mycket tacksamma för det blåvita, fria och tvåspråkiga fosterlandet Finland.

Bästa åhörare,

Vi måste kunna möta även framtidens utmaningar med klok politik. Inom säkerhets- och försvarspolitiken är statsrådets uppgift fortfarande att säkerställa att Finland har ett självständigt handlingsrum i olika situationer. Försvars- och utrikespolitiken har på senare tid diskuterats rätt livligt i vårt land och diskussionen lär även fortsätta. Just nu behandlar riksdagen regeringens säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse samtidigt som det ekonomiska läget skapar ett ökat tryck på all verksamhet i den offentliga sektorn, också inom försvarsförvaltningen.

Då man diskuterar det här frågorna är det alltid bra att börja med en läges- och omvärldsanalys. Dagens omvärldsanalys kan sammanfattas enligt följande: Hotet om en storskalig användning av militära maktmedel har minskat, men samtidigt bedömer vi att hotet om användning kvarstår och att det inte helt kan uteslutas. Således måste vi också i fortsättningen upprätthålla och utveckla förmågan att förebygga och avvärja användningen av militära maktmedel. Det vill säga, vi måste hålla försvaret i skick. Utöver konventionella militära hot hör olika slag av asymmetriska medel som informations- och cyberkrigföring och ekonomiska påtryckningsåtgärder till modern krigföring. En nyckelfråga är att upprätthålla hela samhällets självförsörjning och förmåga att tåla kriser. Det här helhetstänkandet har vi i Finland varit bra på. Sista punkten på omvärldsanalysen är att liksom före och under krigsåren är det internationella samarbetet en nödvändighet för att upprätthålla och utveckla ett nationellt försvar även i dagens värld.

Ärade åhörare,

För veteranerna som har kämpat mot Sovjetunionen är vårt förhållande till Ryssland viktigt.  Vi måste komma ihåg att vår säkerhetspolitiska omgivning i dag i växande grad är flerdimensionell och inget lands säkerhets- och försvarspolitik kan bygga endast på en faktor eller ett land. Ryssland, som grannland, är viktigt för oss, framför allt i ekonomisk bemärkelse. Landet är faktiskt Finlands största handelspartner. Då är det också viktigt att följa den politiska utvecklingen i landet. Geografiskt sett är Östersjön och vårt närområde fortfarande mycket viktiga för Ryssland. Den andra dimensionen är att Ryssland är en central aktör i det arktiska området. Samma område som är det mest betydande marknadsområdet för finskt arktiskt kunnande. Den tredje dimensionen gäller försvaret. Det ryska försvaret håller på att genomföra en omfattande reform. Man satsar tiotals miljarder på att utveckla och upprusta. Självfallet påverkar det här också vår säkerhetsomgivning.

Mina damer och herrar,

I Finland måste vi självfallet analysera vår ställning gentemot eftersom vi inte är isolerade, utan fortfarande beroende av utvecklingen i omvärlden. Det kanske till och med mera än tidigare. Vår försvarsförmåga och dess utvecklande är även mycket beroende av internationell samverkan och internationellt försvarssamarbete. Deltagande i militär krishantering förstärker för sin del den finska försvarsförmågan. Försvarssamarbete bedrivs i EU, inom ramen för Natos partnerskap, i regionala grupper samt som bilateralt samarbete. Det samarbetsforum som är mest synligt hos oss under detta år är det nordiska försvarssamarbetsarrangemanget, Nordefco. Under 2013 sitter Finland vid spakarna som ordförande. Vi hade just ett möte i Rovaniemi i Lappland med de nordiska försvarsministrarna. Under mötet bekantade vi oss med det sk. ”cross-border” flygövningssamarbetet som Finlands, Sveriges och Norges flygvapen verkställer i Kalottområdet. Gränsöverskridande flygövningar har pågått i ungefär tre år och under denna tid har vi byggt upp en kapacitet att samverka mellan alla tre länder. Det är nordiskt samarbete när det är som bäst, vi övar kostnadseffektivt och som biprodukt byggs både interoperabilitet mellan länderna och ett försvarspolitiskt signalvärde. Det är värt att här påpeka att en styrka med över 200 samövade jaktplan med gemensam lägesbild och gemensamma ledningsfunktioner innebär en betydande operativ förmåga som genom sin blotta existens kan anses ha en stabiliserande effekt på vårt område. Samarbetet som det har ett säkerhetspolitiskt signalvärde, bör det ändå även noteras att Nordefco i sin nuvarande form inte är en försvarsallians. Det är åtminstone inte aktuellt i dag. Under 2013 försöker vi skapa en vision – hur långt kan vi komma och med hurdant tidsperspektiv? Nordiskt försvarssamarbete har en stark folklig förankring i hela Norden. Vi försöker förstärka den politiska förankringen också. För mig är det nordiska en naturlig referenspunkt och det nordiska försvarssamarbetet ger alla deltagare ett klart mervärde.

Veteraner,

Man måste komma ihåg att med tanke på försvaret är Finlands geostrategiska läge oförändrat. Det ser vi i kartboken. För oss, här i utkanten av EU, finns inget annat alternativ än att upprätthålla en egen trovärdig försvarsförmåga som är rätt dimensionerad i förhållande till den säkerhetspolitiska omgivningen.  Vår försvarslösning är en helhet, som har en tröskelverkan som förebygger uppkomsten av störningar eller kriser. Fienden ska helt enkelt inse att det inte lönar sig att försöka komma hit.

Försvarsmaktsreformen som har diskuterats mycket var en nödvändighet. Årskullarna minskar mot slutet av årtiondet och i stället för att betala för väggar och områden vill vi använda pengarna effektivt för verksamheten. Samtidigt måste den allmänna värnplikten kunna utvecklas i tiden. Självklart är att i ett tvåspråkigt land måste de svenskspråkiga beväringarna kunna tjänstgöra på sitt modersmål.

Finlands försvarslösning baserar sig på följande grundstenar som också representerar kontinuitet: Ett territoriellt försvar som täcker hela landet, allmän värnplikt, militär alliansfrihet. Försvarsmaktens uppgifter är följande: Huvuduppgift är att försvara Finland, andra att stöda andra myndigheter, tredje att delta i internationell krishantering. Över 90 % av försvarsmaktens resurser används på huvuduppgiften.

Den stora frågan nu är hur försvarets ekonomiska resurser i framtiden ska dimensioneras. Försvarsmaktsreformen för med sig nödvändig effektivering men för små resurser för framför allt materialanskaffningar utgör ett problem. Mannerheim hade samma bekymmer på trettiotalet. Hoppas vi kan få en positiv lösning för det hela under nästa regeringsförhandling. Nu var det inte möjligt att fatta beslut för den kommande regeringen men självklart måste Försvarets spets hållas vass också i fortsättningen. I varje fall vi vill knappast ha en dylik diskussion som man haft i Sverige på senare tid om ett enveckasförsvar. Att köra ner ett försvar går snabbt, att bygga upp det igen tar väldigt mycket längre.

Kära veteraner,

Arvet förpliktar, ni har gett oss ett fint fosterland som vi bör värna om. Vi politiker har bland andra Ryti och Mannerheim som rollmodeller: det är viktigt för oss unga beslutsfattare att ta lärdom av historien.  Det minsta jag har lärt mig är att i svåra försvarspolitiska frågor bör man vara både modig och samtidigt självständig, d.v.s. vi måste tänka två gånger och inte låta oss bli underställda någon annan. Så högt pris har er generation betalat för vår självständighet och frihet. Jag tackar er för uppmärksamhet. Tack.

 


Resolution från Svenska Kvinnoförbundets årsmöte 16–17.3.2013 i Korsholm

Svenska Kvinnoförbundet välkomnar nyheten om att FN:s kvinnorättskommission nått enighet om åtgärder för att minska våldet mot kvinnor. Den dystra statistik som Finland uppvisar gällande våld mot kvinnor ger klart vid handen att problemet nu måste lyftas upp igen och kommunerna bör satsa på förebyggande åtgärder.

Det finns specifika artiklar om kommunal planering, kollektivtrafik, säkerhet och trygghet i den Europeiska deklarationen om jämställdhet mellan kvinnor och män i lokalförvaltningen. En del av Finlands kommuner har antagit denna deklaration. Svenska Kvinnoförbundet kräver nu att alla kommuner antar deklarationen och att principerna leder till praktiska åtgärder.

Svenska Kvinnoförbundet anser att jämställdhetsperspektivet ska genomsyra allt arbete i den kommunala samhällsplaneringen och i säkerhetsfrågor. I dag är det speciellt kvinnor och flickor som känner sig otrygga då de rör sig i samhället. Det här är oacceptabelt. I en trivsam stad eller kommun kan alla invånare, oberoende av kön, känna sig trygga.

Som konkreta åtgärder föreslår Svenska Kvinnoförbundet att sikt, synlighet och trygghet förbättras genom tillräcklig gatubelysning, att kollektivtrafikens rutter och tidtabeller granskas ur en jämställdhets- och säkerhetsaspekt och att nya byggnader planeras så att inga döda vinklar uppstår.

Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att påverka beslutsfattandet. Svenska Kvinnoförbundet betonar att kvinnor och män ska ha lika möjligheter och lika stor makt och synlighet inom politiken men också inom områden som företagsvärlden och medier.

Svenska Kvinnoförbundet identifierar attityderna mot kvinnor som den största utmaningen för jämställdheten. Utan en förändrad inställning mot hälften av världens befolkning uppnår vi inte en reell jämställdhet mellan könen. Det är synnerligen viktigt att en genusmedveten attitydfostran präglar barndagvård och skola. Svenska Kvinnoförbundet vill att jämställdhetsaspekten betonas ytterligare i lärarutbildning och –fortbildning samt i det pågående läroplansarbetet.


Sundqvist återvald till ordförande, Vestberg Heino ny vice ordförande

Svenska Kvinnoförbundets årsmöte inledde söndagen med val av presidium för verksamhetsåret 2013-2014. Kvinnoförbundets årsmöte återvalde Carola Sundqvist till förbundsordförande. Sundqvist sade i sitt tacktal att hon bland annat har Kvinnoförbundet att tacka att hon är fullmäktigeordförande i Jakobstad idag. Hon ser fram emot att fortsätta arbetet i Kvinnoförbundet med att lyfta fram kvinnor till ledande poster i kommunerna.

Tanja Ljungqvist från Ingå och Anna Jungner-Nordgren från Helsingfors återvaldes till vice ordförande. Till ny vice ordförande valdes Yvonne Vestberg Heino från Pargas. Avgående vice ordförande Emina Arnautovic tackades för sina förtjänstfulla insatser i Kvinnoförbundet.


Svenska Kvinnoförbundet r.f.:Tryggheten i hemmet ska också sträcka sig till nätet

525020_3675114803239_615035634_n

Carola Sundqvist

Sundqvist: Tryggheten i hemmet ska också sträcka sig till nätet

Feminism, våld mot kvinnor, utbildningsfrågor, nättrakasserier och jämställdhet på arbetsmarknaden är teman som väckte diskussion bland ett femtiotal feminister som sammankom till Svenska Kvinnoförbundets årsmöte i Korsholm.

– Hur länge är tillräckligt? frågade förbundsordförande Carola Sundqvist i sitt öppningstal. De första kvinnorna utexaminerades från universitet för över hundra år sedan, men ännu idag ifrågasätts kvinnors rätt till högre poster i arbetslivet och politiken.

Under årsmötet kommer förbundet att behandla bland annat frågan om jämställdhet i börsnoterade bolagsstyrelser.

SFP:s hälsning till årsmötet framfördes av vice ordförande och justitieminister Anna-Maja Henriksson, som samtidigt öppnade den allmänpolitiska debatten. Henriksson lyfte upp fyra viktiga teman som SFP och Svenska Kvinnoförbundet arbetar för: Förebyggande av våld mot kvinnor och flickor, revideringen av sexualbrottslagstiftningen, ändringar i lagen om människohandel samt införande av ett totalförbud mot sexköp.

– Vi får inte förbli oberörda, vi måste reagera mot våld mot kvinnor. Världens kvinnor behöver omvärldens stöd i kampen mot våld mot kvinnor, avslutade justitieminister Anna-Maja Henriksson sitt anförande.

Årsmötet fortsätter på söndagen och behandlar tolv motioner och en proposition samt personval.

http://www.kvinnoforbundet.fi/sve/hem/

https://www.facebook.com/svenskakvinnoforbundet


Svenska folkpartiet i Finland: A-M Henriksson: Våld mot kvinnor ett av landets största trygghetsproblem!

henriksson4352214

Anna-Maja Henriksson på Svenska Kvinnoförbundets årsmöte:

Våld mot kvinnor är ett av vårt lands största trygghetsproblem!

Våld mot kvinnor och flickor är ett av vårt lands största trygghetsproblem, konstaterade SFP:s vice ordförande, justitieminister Anna-Maja Henriksson då hon inledde den allmänpolitiska debatten på Svenska Kvinnoförbundets årsmöte i Korsholm idag.

En kvinna som dödats av sin partner är det näst vanligaste offret för ett brott mot liv i Finland (18 procent av alla offer). Nästan 60 procent av dessa kvinnliga offer dödas i sitt eget hem, alltså en plats som borde ge skydd och utgöra en fristad.

– Det är inte acceptabelt att Finland ligger långt efter övriga nordiska och andra västeuropeiska länder när det gäller att minska på kvinnovåld, sa Henriksson, och påminde att i många andra välfärdsfrågor såsom utbildning och hälsovård toppar Finland den internationella statistiken.

Minister Henriksson tog också upp behovet att revidera strafflagens våldtäktsbestämmelser och utreda om det finns behov att införa nya stadganden gällande sexuella trakasserier. Kapitlet om sexualbrott skall inom kort revideras på grund av att den allmänna åsikten om hur klandervärda sexualbrott är har skärpts.

– Reformerna skall nu gå vidare så att lagstiftningen svarar bättre mot den sexuella självbestämmandeätten och motsvarar den rådande rättsuppfattningen. Målet är att alla sexualbrott i framtiden skall lyda under allmänt åtal och att de gärningar som idag klassificeras som tvingande till samlag, flyttas in under våldtäktsbestämmelserna, Våldtäktslagstiftningen kommer således att skärpas, konstaterade Anna-Maja Henriksson.

– En annan viktig fråga som ska utredas är om det finns behov att utfärda bestämmelser om sexuella trakasserier. Uttryckliga straffbestämmelser som gäller sexuella trakasserier skulle kunna vara en bättre lösning än den nuvarande situationen, där trakasseri konstgjort klassificeras till exempel som ärekränkning eller misshandel, avslutade Henriksson.


Kommunikationsministeriet: Kommissionens förslag till ökning av konkurrensen i järnvägstrafiken

Europeiska kommissionen föreslår i sitt fjärde järnvägspaket av 30 januari 2013 att tekniska och administrativa hinder i den gränsöverskridande järnvägstrafiken avlägsnas och att tillträde till marknaden underlättas.

Kommissionens syfte är att öka järnvägstrafikens andel i synnerhet i EU:s interna persontrafik och att förbättra dess verksamhetsförutsättningar.

Med förslaget strävar kommissionen efter att öppna persontrafiktjänsterna för konkurrens. Kommissionen är övertygad om att konkurrens effektiviserar järnvägsmarknaden och gör järnvägstrafiken mera lockande som transportalternativ för medborgarna. Dessutom föreslår kommissionen att järnvägsnätets innehavare ska vara funktionellt och ekonomiskt oberoende från trafikidkarna.

Med järnvägspaketet vill kommissionen även förenhetliga de nationella förordningarna som berör järnvägarnas säkerhet och driftskompatibilitet i Europas länder och avlägsna onödig nationell reglering.

I fortsättningen skulle Europeiska järnvägsbyrån bevilja järnvägsföretagen i EU-området enhetliga säkerhetsintyg och tillstånd att släppa ut på marknaden materiel som företagen använder. Syftet är att effektivisera tillståndsförfarandet och att avlägsna däri eventuellt förekommande diskriminering.

De nationella särdragen och staternas rörelsefrihet ska beaktas

Regeringen anser att det allmänna syftet med kommissionens förslag är bra, men betonar att man i rättsakterna i högre grad ska ta i beaktande medlemsstaternas nationella särdrag. För Finlands del är dessa bland annat en från Centraleuropa avvikande spårvidd, vinterförhållanden och trafiken mellan Finland och Ryssland.

Regeringen anser det viktigt att de metoder som kommissionen föreslår för att öppna persontrafikmarknaden ännu granskas med beaktande av deras effekt på Finlands järnvägssystem som helhet. När konkurrensen eventuellt öppnas ska i synnerhet tjänsternas effektivitet, säkerhet och tillgänglighet samt personalens jämställdhet tryggas. Medlemsstaterna ska säkras en tillräcklig rörelsefrihet för att de ska kunna ta i beaktande de nationella särdragen på ett ändamålsenligt sätt.

I frågor som gäller beviljande av tillstånd anser regeringen att de nya förfaringssätten är motiverade främst för materiel som används i trafiken mellan flera länder. Dessutom anser regeringen det viktigt att man i reformerna tar i beaktande passagerarnas åsikter och behov. Europeiska järnvägsbyrån ska kunna säkra en jämlik behandling av de sökande i handläggningen av tillståndsärendena. Detta gäller språket i ansökningarna och handläggningen, rådgivningen om tillstånd, ärendenas handläggningstider, prissättningen av tillstånden samt ändringssökande. Ändringarna får inte heller leda till dubbelt arbete vid Europeiska järnvägsbyrån och de nationella myndigheterna.

Kommunikationsministeriet har utrett konsekvenserna av avreglerad persontrafik på järnväg. Utredningsmannens, docent Juha Honkatukias utredning färdigställdes i december 2012.

Regeringen gav en utredning till riksdagen om EU-kommissionens förslag till nya rättsakter om järnvägarna den 14 mars 2013.